Arne "Fader" Berg (1917-2006)

Vår Far, alias "Fader Berg" , blev en legend i Neworleansjazzkretsar och en inspiratör för oss söner. Han hade en förmåga att få kontakt och samtala med människor på ett intressant sätt. Det roliga var att vår far hade mycket svårt att känna igen ansikten. Han brukade säga att när någon tittade honom i ögonen i mer än tre sekunder så hejade han för säkerhets skull. Hans sista mycket glädjande jazzupplevelse var när han tog del av vårt filminspelade liveframträdande på restaurang Kometen våren 06 och gav, till vår lättnad, oss klart godkänt. Vi hade hittat den rätta stilen och jazzkänslan som "Fader Berg" alltid efterstävat och som ger hans namn heder. Nedan kan ni ta del av några av "Fader Bergs" många jazzminnen som han nedtecknade till vår hemsida hösten 05. Mycket nöje! Sönerna Thomas och Staffan

Mitt första besök i New Orleans

"Under mitt första besök i New Orleans i början av 70-talet beslöt jag mig för att söka upp den legendariska trombonisten Preston Jackson, som ju varit med i jazzsvängen nästan från början. Jag hade träffat honom i Göteborg ett tiotal år tidigare och fått hans adress. Han bodde i ett litet kyffe till rum som innehöll både kök, vardagsrum och sängkammare. Han visade stolt fram en LP-skiva som han förvarade i en trälåda. Plattan hade han gjort i Sverige tillsammans med Kjellin och Edegran plus andra jazzveteraner från New Orleans. Han beklagade emellertid att han inte kunde spela skivan för mig eftersom han inte ägde någon grammofon. Med ålderns rätt intog han sängläge och drog några strofer på sin trombon. -Tror Du jag kan ha det här vibratot i kväll i Preservation Hall?, frågade han mig. Snacka om historiens vingslag, där man bl a kunde ana Jerry Roll Morton, där han suttit in vid ett par tillfällen. Plötsligt knackade det på dörren och in steg den legendariska ragtimeviolinisten, kompositören mm William Bill Russel iförd sin bästa gåbortkostym med ett knippe blommor i näven... -Vart skall du ta vägen med den där kvasten?, undrade Preston. -Jag skall uppvakta Bunk Johnsons änka, som fyller år idag. Historiskt så det förslår..."

Inbjudan till Preservation Hall

"Jag blev inbjuden till Preservation Hall av Preston Jackson som själv skulle delta i kvällens konsert med sin trombon. I den sjabbiga lokalen, som mest liknade en svensk lada, satt man på träbänkar eller på gamla utslitna bilsäten. Men där upplevde jag resans höjdpunkt personifierad av Sweet Emma Barret på piano - ett parodiskt öknamn hon fått eftersom hon var så ful... Efter ett slaganfall var hon fortfarande förlamad i hela vänster kroppshalva. Diskanten klarade hon med sin högerhand och sjöng gjorde hon med sin hesa, högst personliga röst. Bastangenterna fixades med hjälp av en vit jazzentusiast..."

Från Chopin och Beethoven till jazz

"Fader Berg hade länge utan resultat försökt få familjen jazzintresserad. Istället blev det en gammal trombon från London som blev kicken till att familjebandet kom igång med musicerandet... Under tiden som sonen Thomas och fadern klättrade till Kebenekaises topp, var övriga familjen i London och slog runt. Det var på marknaden på Portobello Road som den fanns - TROMBONEN. Oputsad och en aning bucklig låg den lockande bland en massa andra instrument och riktigt tiggde om att bli köpt som en kul present hem till Fadern... Att den inte gick något vidare att spela på är en annan historia men den blev i alla fall orsaken till att jazzspelandet kom igång. Staffan plockade ner banjon från väggen. Thomas dammade av trummorna. Grannen Knut Strömberg kom med sin tuba. Jan Lindahl övertog trombonskapet. Sven Nyström kom med kornett och sin älskade fiol och stod för jazzarrangemangen. Fader Berg tog fram sin klarinett och Moder Berg plockade undan Beethovens "Till Elise" och Chopins "Avskedsvals" och började plugga ackordanalyser. För säkerhets skull döptes bandet till "Fader Berg Joy Stompers" - med betoning på Joy. Ja - det var så det startade i början på 80-talet. Den gamla slitna trombonen från London hänger numera som trofé på väggen."